tisdag 5 januari 2016

Det är väl lika bra att sätta igång direkt. Det viktigaste nu tror jag är att jag försöker ta mig an saker med ett öppet sinne. Att helt enkelt börja från noll och testa mig fram till en slutsats istället för att på sedvanligt sätt ösa ur mig en massa fördomar. Eftersom jag sitter på jobbet och har lunch är jag lite begränsad. Jag kan inte lyssna på musik eller kolla på film eller testa proteinkvarg. Så jag börjar med Astrid Lindgren, den kärringen.

Lite bakgrund. Jag växte inte upp med Astrid Lindgren på det sättet som många människor gjort. Naturligtvis såg jag Pippi Långstrump och Emil, och säkert fick jag någon bok uppläst för mig när det var läggdags, men inte ens som barn hade jag särskilt mycket till övers för henne. Jo, Ronja Rövardotter gillade jag. Det var något annat och där har jag en ingång. Återkommer till det. Jag blev äldre och insåg snabbt att de världar som A.L beskriver är fantasivärldar som ofta framstår som verkliga för barn (ex. Vi på Saltkråkan och Bullerbyn). Problemet är att folk i gemen inte inser detta. Barn tror att denna idealiserade drömtillvaro är en beskrivning av verkligheten. Och de kommer bli besvikna när de upptäcker att så inte är fallet. Däri ligger mitt största problem med Astrid Lindgren. Det ligger inte överhuvudtaget i hennes intresse att visa hur verkligheten ser ut. Det är alltid sommar och alla är glada i hennes sagor. Och hon är älskad av alla just på grund av detta. Min fasta övertygelse är att det klokaste är att visa för barn att det inte är så perfekt alltid.

Många människor tar illa upp när man uttrycker denna kritik mot Astrid Lindgren, de tar det nästan personligt och försöker försvara henne med att "Pippi hade ju inga föräldrar", "Emil fick ju sitta i Snickeboa när han gjort hyss". Det är sant. Pippis pappa var frånvarande, men dock sjörövarkung och hade försett Pippi med en kappsäck full med pengar, och hon hade ett hus och en häst och en apa och Tommy och Annika. Jag tror det är bättre att visa för barn hur det ser ut i verkligheten när morsan är död och farsan en sjöman med allt vad det innebar. Och Emil ska vi inte ens snacka om, snickeboa... Det är ju för fan ett straff man blir glad av.

Ni fattar.

Språkligt då. Jag börjar med att citera författaren själv; "Hurdan ska en bra barnbok vara? Om du frågar mig, så kan jag efter mycket grubbel svara: Den ska vara bra". Varför skrev hon inte särskilt bra då? Språkligt var Astrid Lindgren enkel, vilket ju är nödvändigt när man har barn som målgrupp. Hon var också förminskande, jag menar att hon kommunicerade med barn som om de vore idioter. Det är de i regel inte så länge de inte blir behandlade som det. Framförallt är hon idag omodern. Har nu läst ett par utdrag från olika böcker och ord som yster, joxar, och krumlurer och annat förekommer hela tiden. Jag gillar inte det, men det är kanske bara jag. Jag är helt övertygad om att det finns en viss typ av människor som har Astrid Lindgren-citat målade som "väggord" i sina lantligt inredda hem. Det får man ha. Det finns alltid russin att plocka ur kakor, även om kakorna är gamla och torra.

Hennes ovilja att betala skatt som Sveriges mest framgångsrika författare och på sätt hjälpa långt många fler barn än en berättelse om hur perfekt en barndom i en idyll i Småland kan vara behöver vi inte diskutera här.

Jag känner nu att mitt projekt haltar lite. Att mina åsikter är så grundgjutna att det är svårt att rubba dem. Jag har liksom redan bestämt mig för att jag inte gillar Astrid Lindgren. När jag läser henne blir jag arg på tonen och kan inte förstå varför hon är så älskad att hon finns på sedlar och frimärken och har en egen värld i nån småländsk avkrok.

Men jag kan sträcka mig så här långt; Från att ha sagt att jag inte kommer låta eventuella framtida barn överhuvudtaget befatta sig med Astrid Lindgren, så kan det vara okej att dessa eventuella framtida barn gör det, så länge de finns en vettig och sund motvikt till detta direkt skadliga förskönande av verkligheten som hon ägnat sig åt. Men, jag tycker fortfarande att de kötthuven som tycker att hon borde tilldelas nobelpriset postumt borde hoppa i helvetesgapet.

Nästa inlägg kommer handa om något annat och jag hoppas kunna ge en bättre och tydligare analys då. Detta var mer ett test.